Det goda seminariet : Forskarseminariet som lärandemiljö och kollegialt rum

I många forskares värld utgör seminarierummet en förtätad plats. Själva idén om det akademiska textseminariet är omhuldad, särskilt inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnesområdena. Seminariet är en väl förankrad arbetsform inom universitetet. Det är där de höga tankarna tänks och ventileras, det är där lärande och forskning går hand i hand, och det är där kollegialiteten praktiseras i sann demokratisk anda. I bästa fall skapas en helhet som är större än summan av delarna ett MED-vetande. Men idealet utmanas också av mindre smickrande sidor. Seminariet kan vara en plats för konkurrens och hierarkier, talarordningar och outtalade regler som begränsar och skapar murar. Antologin ”Det goda seminariet” tar ett helhetsgrepp på forskarseminariet som lärandeform och kollegialt rum. Högskolepedagogiska perspektiv varvas här med kulturanalytiska, i syfte att skapa en bred förståelse av seminariet som fenomen. Fokus ligger på forskarutbildningen och danandet av nya generationer forskare. Hur lär vi oss hur vi ska bete oss och känna på ett seminarium? Vilken är seminarieledarens roll? Vilken typ av makthierarkier är vanliga och hur kan de hanteras?